Jag är glad över att Bodil var så arg.

Ständigt så förbannad mot orättvisor. Och varför skulle hon inte vara lack? I Stockholm bor personer som inte bryr sig om någon slänger en ryggsäck i ansiktet på dem, än mindre om Nuon bestjäl Thet Swenska Folket på (minst) 50 miljarder (och kommer undan det).

Därför var Bodil en frisk fläkt, inte bara därför att hon kunde vara så arg att sidor frätte samman, men därför att hennes ord fanns kvar medan sidan hade frätt bort.

Inte konstigt att hon älskade Omar från "The Wire" och Stéphane Hessels "Indignez-Vous", den korta skrift som han som 93-åring skrivit för att folk bör lacka, bör göra uppror, bör fight the power.

Bodil var närmare Baader-Meinhof och Chuck D än hon var David Foster Wallace och Michel de Montaigne, på det sättet. Mindre flum, mer bomber. Inte för att hon bombade. Tror jag.

Inte på det sättet.

Och så fanns hennes andra sidor.

Där hennes sista poesibok - som snarast bör bli obligatorisk läsning för alla - trycktes, tog allmänheten vid, som läsare av ett stycke konst som var rakt ifrån hjärtat.

Hon gav oss alla en oförglömlig upplevelse som många av oss (gissar jag) har upplevt och upplever och ska komma att återuppleva.

Hur hon genom sin lilla, sista bok fick livet att kännas så förlorat och förtvinat och samtidigt så närvarande är nästan ett matematiskt problem som kanske blir löst efter flera hundra år.

Hon var felig, hon hade sina poänger, men genom sitt arbete porlade hennes känslor och om ändå fler skulle satsa som hon skulle vi, för att parafrasera Tomas Öberg från Bob Hund, kunna vända på det här förbannade landet.

Så känns det.

Indignez-Vous, fan.

Jag känner mig arg och ledsen för att hon är död. Även om hon själv inte alls ville dö, såg hon rakt-upp-och-ned på döden, i sina intervjuer. Det heter inte hon har gått bort, hon är död. Du vet.

Men... Som jag minns de stunder då jag läst Bodil, överallt. Och det pågår. Och fortsätter. Snart ges hennes samlade dikter ut. Och hennes blogg finns kvar.

Hon dör aldrig. Och är död.

https://twitter.com/BodilMalmsten/status/688833177201278978?s=09

SVT sände ett program angående Bodils död, där två fina deltagande personer gjorde det sevärt; det kan ses här. Som det sägs där, Bodil blev inte argare eller surare ju äldre hon blev: saker och ting blev värdefullare. Och tack för det! Vad vore nyttan med att bli äldre om inte saker blir mer värdefulla, om vi inte som människor lär oss vaska fram guldkornen, och kritisera det som bör kritiseras? Bodil och Noam Chomsky, hand i hand där.

Bonus: Bodil pratar om vrede och flytt på "Skavlan":

https://www.youtube.com/watch?v=_FBRolze3RY

Läs Bodils böcker och bli berikad, är allt jag ber.