Jag har just börjat läsa John Ajvide Lindqvists "Misslyckas igen, misslyckas bättre", vilken handlar om hans skrivande. Det hela är ganska opretto på ett okej sätt. Han klistrar in anteckningar som han gjort, vilka nästan tjänar som dagboksnotiser från sina böcker. Det hela börjar med (den enda) hans första bok, "Låt den rätte komma in", och jag gillar hur han skriver om:

a. hur svårt det stundtals är att skriva
b. kontrasten mellan att proppa in massor av idéer på ett nästan ADHD-igt sätt, och att låta en pytteidé dras ut över hundratals sidor på tråkigt sätt:

Jag minns Clive Barker, kanske den andre skräckförfattare jag läst efter Stephen King; mycket blod- och svettdrypande scener bland demoner och människans undre lager. Ganska givande, om än monotont som fan efter ett tag.

Det är ganska skönt att läsa en så-gör-jag-bok av en person som känns ganska vettig, när jag knappt har läst något som han skrivit.