Det här är en intressant bok om skrivande; den är inte helt om skräck, men nästan. Däremot är boken intressant och lovande på samma sätt som Bodil Malmstens "Så gör jag", vilken handlade om hur hon skrev, och ingen annan; det som skiljer böckerna ifrån varandra är främst att Ajvide Lindqvist baserar sin på de anteckningar ha gjort under sitt skrivande, vilket tjänar som en sorts terapi.

Boken går kronologiskt genom hans skrivande; från mekandet med "Låt den rätte komma in", hur han baserat många av sina texter på Morrisseys låttexter, till hur svårt han hade att få boken publicerad, till hur han letade efter mynt i olika fickor för att kunna ha råd med mat. Han skriver om sin frus stöd, sina barn, sina tendenser att skriva för mycket eller för litet, att upprepa sig, att närapå föra dialog med läsaren, om sin ångest, om existentialism, hur en bör göra. Han sammanfattar ofta sitt bokskrivande med att konstatera vad han lärt sig under processen, vilket är intressant; att läsa om hans svada och ångest, även ånger, är också ganska befriande; en sorts inverterad syn av Facebook, där folk närapå ofta tvingas att läsa framgångsepos till skillnad från hur folk faktiskt lever och framförallt tänker och upplever saker; Ajvide Lindqvist låter folk veta att även en framgångsrik författare kan ha superjobbigt att skriva.

Det finns många goda citat och tankar från boken. Jag har samlat en del av dem här.

På det stora hela var den här boken väldigt lättläst, och det är kul att läsa a) om hans skrivande eftersom jag bara har läst en av hans böcker, och b) om en människas tankar när det gäller skrivandeprocessen. Ajvide Lindqvist känns som en sympatisk och vettig person.

Här kommer litet bilder jag tog under jag läste den senare delen av boken; den första delen sammanfattas i posten som jag länkat till ovan.

Fy fan för att föreställa ett språk...

Borde kanske läsa den där boken p.g.a. True Detective. Kanske. Eller kanske hellre avsluta denna.