Det skulle kunna vara jag i blond peruk.

Jag önskar att jag skulle kunna göra sådär. Så får den här filmen, "Sommaren med Göran", mig att känna.

X och jag såg "En gång i Phuket" för ett tag sedan. Jag gav den 1/10 utan att blinka och ville helst glömma den. "Sommaren med Göran" är värre. Vi såg den i kväll.

Just nu känner jag för att se det mest deprimerande någonsin, bara för att kunna känna något. Nej, inget speciellt har hänt mig; filmen är orsaken till att jag känner mig...jag tänker på filmen "G" där nazibandet sjöng raden "Du sprudlar av apati". Jag sprudlar fan av apati just nu.

Jag är helt ärlig nu. Jag försöker verkligen inte plocka billiga poänger eller göra mig rolig på någons bekostnad. Plötsligt känns det som att jag måste uttrycka mig, terapeutiskt på ett annat sätt än när jag besökte Auschwitz.

Att se Peter Magnussons filmer gör att jag ställer mig själv så många frågor:

Varför skriver han dem? Varifrån får han pengarna till att göra dem? Säljer filmerna? Hur känner folk när de har sett dem, om de känner efter? Tycker han verkligen att han själv är rolig, eller har han nått någon typ av deadline som måste uppfyllas, varpå han fyller en film med plattityder och icke-skämt? OBS: detta skall vara en komedi. Varför dyker Stockholm upp genom hela filmen? Det är varken vackert filmat eller fyller någon som helst funktion. Tomas Ledins videor är inte bra; varför känns de hundrafalt gånger bättre än det här, på alla sätt? X undrade varför filmen heter "Sommaren med Göran"; ja, varför gör den det? Den utspelar sig inte under en hel sommar, bara några dagar, och om titeln bara är en pastisch på "Sommaren med Monika" förtjänar Magnusson ännu mer skit än han får här.

En person som är med i filmen har tics. Jag vet inte om Magnusson menar att det ska vara roligt, eller om han har lagt med det i filmen för att visa att det är okej, att någon har tics skall absolut inte censureras; det är oerhört fult gjort, bara. För att inte nämna dialogen. Ingen talar som de gör i filmen; jag skulle ha föredragit snustorr Dramatendialog, men det där var bara dåligt. Opassande. Ointressant och dumt.

Magnusson kom i början av filmen springande med en t-shirt med Dale Cooper på. Det är inte ens intressant. Hans jobb är inte intressant. Hans rollfigur är ointressant - inte alls olikt hans karaktär i "Phuket", som också var tråkig och intetsägande. Menlös och meningslös.

Knappt någon i filmen kan spela. Peter Dalle och Dan Ekborg är med, och de borde skämmas; de kan ju faktiskt skådespela, men här är de totalt usla. Varför gick ni med på det här? Varför?! Jag undrar verkligen!

Varför den där dans-och-sångscenen mitt i allt, som såg halvkoreograferad ut? I en halvtom lokal med folk som ser så entusiastiska ut att Döden framstår som Håkan i "Kom igen Lena". Så jävla malplacerad, usel och malpåsig att den här filmen går över gränsen för att framkalla maximal ilska och raseri, och bara gör en apatisk.

Ska hunden som är med vara rolig bara för hur den ser ut? Jag hittar ingen annan orsak. Men vad vet jag.

Jag känner mig nästan apatisk. Att skriva om den här filmen ger mig mer av livet tillbaka.

Om jag hade betalat för att se den här filmen skulle jag vilja slå mig själv, på riktigt. Jag skulle vilja gå igenom filmen med Magnusson och verkligen, verkligen få veta exakt vad han menar med allt i den.

Huvudpersonens kompis är så ointressant, och alla passager med kompisens fru är bara tråkiga och onödiga. Och ingen bryr sig om huvudpersonen; i ett tillfälle i filmen flyr han en fest genom att hoppa från balkongen. När han gjorde det tänkte jag att det var lika väl för alla som var på festen. Fy fan. Jag försöker verkligen inte vara putslustig, utan bara påpeka hur jävla usel den här filmen är. Som du märker håller jag på att bli arg igen.

Det finns inget romantiskt i den här filmen. Det skulle kunna göras så bra, men alla chanser till det har kastats bort. Alla kvinnoroller är patetiskt skrivna.

Någon borde ha sagt åt Magnusson. Någon borde ha dragit i nödbromsen, ett "Vad håller du på med?", om inte för hans skull, så för sin egen, eller för andras. Ni som har varit med i detta utan att verkligen, verkligen, verkligen behöva pengarna (vilket ni knappast behövde, gissar jag grymt nog): skäms ögonen ur er.

Det enda roliga apropå musiken: Måns Zelmerlöw kan skratta sig lycklig för att SFI kallar honom "Måns Zemmerlöf". Och varför spenderade ingen tid till musiken? Nyligen såg jag om "Klassfesten", som har ett soundtrack som a) passar filmen och b) är bra.

Fan för er, ni som gjorde "Sommaren med Göran".